Konstnärsgrupp gör dataspel

 En grupp konstnärer från Konsthögskolan i Umeå har bildat en grupp som de kallar ”Dataspelsgruppen”. I samband med utställningen ”Game Art” som har vernissage på Bildmuseet i Umeå den 25 november kommer gruppen att presentera sitt pågående projekt: dataspelet ”Yod Burrow and the mix-up Chaste City” som beskrivs som ett plattformsspel där man undersöker möten mellan konst- och spelkonstruktioner. Målsättningen är att skapa ett dataspel utifrån konstnärliga infallsvinklar, men varför vill konstnärer syssla med dataspel?

-Vi har som idé att det är dags för oss konstnärer att själva börja utveckla spel, för vi tror att vi kan tillföra mycket med ett samtidskonstnärligt perspektiv. Om inte så kan vi konstruera en diskussion om varför detta inte är möjligt. Sen får vi se hur det utvecklar sig, just nu är vi mitt uppe i en process. Vi anser att vi vinner mycket på att kunna ta oss friheter och experimentera i arbetet. Vi vill försöka dekonstruera spelkonstruktionen.

Dataspelgruppen anser ju att konstvärlden har mycket att lära av spelvärlden. På vilket sätt då?

– En bra konstupplevelse griper tag i betraktaren och gör den delaktig i konstverket, antingen genom att verket är så pass inbjudande och tilltalande, eller att verket i sig självt är interaktivt. Vi tycker att konstvärlden har mycket att lära av dataspelsvärlden, genom att den gör spelaren delaktig och därmed mer, ur en konstnärlig synvinkel, mottaglig för den konstnärliga diskursen.

– Vi vill försöka få med det bästa av två världar. Konstens ambivalens, att du inte riktigt vet vad du står inför eller hur det skall tolkas och sen kombinera detta med delaktigheten som data- och TV-spel erbjuder. Vår utgångspunkt har varit att skapa något som är suggestivt, intelligent och absurt, på ett sätt som varken en datorspelare eller en konstkonsument är van vid.

Hur är ert eget förhållande till konst och dataspel?
– De flesta av oss har spelat eller spelar. Den spelmässiga referensramen är en del av vår generations definition av sin verklighet och vi har därför valt att även införa det i vårt konstnärliga arbete. Vi har alla en fascination av virtuella och digitala verkligheter på olika sätt. De senaste decenniernas utveckling av data- och TV-spel har lett fram till att de nya digitala världarna blir mer och mer närvarande i hela samhället. Nu för tiden så är det inte många som står helt utanför spelutvecklingen. Datorspelstillverkarna har blivit en av de största aktörerna för att förmedla konstnärliga och estetiska upplevelser, vid sidan av de mer traditionella medierna som tv, film, radio och litteratur.

Hur ser dataspelsgruppen på förhållandet mellan populärkultur och den så kallade ”finkulturen”?
– Helst skulle vi vilja att det inte fanns några gränser mellan konst och dataspel, mellan finkultur och populärkultur. Konsten kan ofta tyckas nå en för snäv målgrupp. Genom spel kan man nå ut med konst till en ny publik, en publik som kanske inte är van vid traditionellt konstnärliga grepp. Valet av dataspel var inte svårt, det är en spännande värld, som ofta tycks stå verkligheten närmare än vad konsten gör. För det är en stor grupp som spelar och de virtuella verkligheterna växer hela tiden. Det händer mycket på dataspelsfronten och utvecklingen går snabbt. Vi tycker därför att det är extremt relevant att konstnärerna är representerade i denna utveckling.

Dataspelsgruppen består av Olof Broström, Carl-Erik Engqvist, John Huntington, Anders Johansson, Eskil Liepa, Ida Rödén och Per-Arne Sträng från Konsthögskolan i Umeå.

Läs mer om utställningen “Game Art” och Dataspelsgruppen på Bildmuseets hemsida.
http://www.bildmuseet.umu.se/pressinfo-Game%20Art.html

/Mathias Jansson

Kommentera