Maria Miesenberger på Bror Hjorths Hus

Skulpturen av det lilla barnet (En halv ängel) möter delvis besökaren med sitt kroppsspråk, men är i själva verket fokuserad på något helt annat – eller inte alls. Tillgänglig och otillgänglig till sitt väsen, samtidigt. Väggarnas fotografier visar miljöer, diffusa, men tydliga för den som äger minnen, personer som är närvarande men frånvarande – ersatta av svart. Besökarens associationer är i fokus.

Konkret kropp och abstrakt skugga, siluett eller frånvaro, kompletterar varandra i närvaro på utställningen som Maria Miesenberger har hängt på Bror Hjorths Hus i Uppsala. Frånvaron av vanliga ansiktsuttryck, eller snarare avsaknaden av fokuserade blickar, gör besökaren själv, porträttgestalternas miljö och skulpturernas agerande till en mötesplats av minnen och upplevelser. Associationer och sinnen tar den plats som de uteblivna ansiktsuttrycken lämnar.

Fotografierna i serien Sverige visar miljöer, ögonblick och händelser, som åtminstone jag har lätt att associera till. En promenad i snön, barn och vuxna tillsammans; högtidsdag för en person omgiven av blomsteruppsättningar; en sammankomst i trädgårdsmöblerna en sommardag; ett barns begrundan framför julkrubban… Jag möter dem alla med ett barns ögon eftersom fotografierna tycks mig vara från den tid jag själv var barn och skulle kunna vara hämtade ur min familjs album. Personerna på bilderna är inte igenkännbara, är svarta siluetter eller skuggor, kan lätt i minnet bytas ut mot sådana jag minns. Frånvaro som jag fyller med min närvaro.

I fotoserien Self-portrait är konstnären själv närvarande men möter inte betraktaren med sin blick eller sitt ansikte, hon blottar sin strupe och blickar upp mot himmelen. Vi möts men hon liksom ber mig att se med egna ögon och inte med hennes – hon ser på något annat, precis som ängeln.

Det är inte många steg från väggarnas distanserade gestalter till golvets konkreta kroppar. Skulpturerna som ingår i Hide & Seek känns som en installation i rummet, livsrummet, de är där tillsammans med besökarna men fullt upptagna av sin lek, eller sitt allvar. De blanka aluminiumkropparna är i naturlig halvvuxen storlek, så närvarande med sina taktila mönster, som hjärnvindlingar, som fingeravtryck, enskilda personligheter. De är mitt i levande rörelse koncentrerade och vaksamma, så tydliga, samtidigt som de önskar vara osedda och mönstret på deras kroppar kan associeras med kamouflage: två kryper smygande längs golvet mot den tredje som håller sina händer nära sitt ansikte som för att inte se de andra, i väntan. Inte se, inte bli sedd – om de inte var så synligt blanka och taktila skulle man som besökare kunna snubbla över dem, men ingen av den har ett ansikte som noterar dig.

Så, i rummets bortre del, öppnar färg och form nya sinnen, kontrasterna och motsägelserna tar sig nya uttryck. Som i akvarier befinner sig textila objekt, en tanketråd går till organ, en annan till livet under vatten: mångarmade bläckfiskar, pärlbestyckade musslor och snäckor. De vackra Quintuplets tingestarna är utförda av strumpbyxor, skumgummi och pärlor. Väggarnas konst får mig att tänka på folklore, kurbits och folkdräktsdetaljer i kläde, men i färger som inte är växtfärger. Vid en närmare konfrontation med de stora verken upptäcker jag att de är gjorda av syntetiska ’vassa trasor’ (för skonsam skurning) sammanfogade med silkestråd.

Hårt och mjukt, abstrakt och konkret, närvaro och frånvaro, taktil struktur och suddiga minnen, färg svartvitt och glänsande …

För min del avslutas utställningen med mobilen Brain Choir, en kör av hjärnor; skumgummi inklätt i skärt hårnät prytt med glittrande pärlor, skyddade eller glorifierade med schamponeringsringar. I utförande och material för kompositionen på många sätt tankarna till sextiotalet, och sänder åtminstone mig budskapet: var glad, men tänk inte så rysligt mycket – snurra långsamt med i livet, vet ja! Eller också har jag äntligen, som Maria M, höjt blicken mot det himmelska. Utgången ur rummet möter ingången: mobilen hänger framför En halv ängel.

Marit Jonsson (text), Marcus Hansen/Lars Bohman Gallery (foto)

Utställningen pågår på Bror Hjorths Hus i Uppsala under perioden 26/11 – 22/1 -12

Ännu inga kommentarer.

Kommentera