Vad konst är… eller inte?

Jag läste Ernst Billgrens bok ”Vad är konst” som kom för tre år sedan med stigande irritation. Hans metod att inför varje fråga om konst dra paralleller till företeelser som knappast kan jämföras med konst som t.ex. astronomi, zoologi, krigshistoria etc kändes som något hämtat ur studenttidningar för fyrtio år sedan. I den nya boken ”Vad är konst II” är upplägget på exakt samma sätt, dvs med hundra frågor om konst som besvaras med ett kort respektive långt svar.

Det korta svaret är en ”punchline” som saknar udd och det långa svaret är inte särskilt långt, däremot väldigt utsvävande och fördunklande. Detta på grund av att liknelserna och parallellerna blivit ännu mer irrelevanta och poänglösa sedan förra boken. De hundra frågorna skulle kunna reduceras till kanske fyra frågor elelr åtminstone högst tio eftersom säkert sjuttio frågor är olika varianter på frågan ”Hur man gör bra konst”.

Att Billgren inte ens fattar att bokens första fråga i högsta grad är applicerbart på hans eget bokprojekt är minst sagt märkligt. Den första frågan i boken lyder nämligen: Varför blir det ”första” verket (originalet) alltid bättre än ”det andra” (uppföljaren). Det korta svaret lyder: Det är svårt att imitera sig själv. Det långa svaret tar upp bl.a. att Chaplin försökte imitera sig själv i en ”look-a-like”-tävling och kom trea. Dessutom att man i konstteoriböcker oftast har fokus på idén i den första boken och i den andra på det förra resultatet.

Vad vill Billgren ha sagt med detta? Ingen aning! Vad är original och uppföljare i konstvärlden? Ja, det kan diskuteras men det gör Billgren inte. Han är inte intresserad av att diskutera, han är bara intresserad av att åstadkomma meningslösa punchlines och tråkiga anekdoter och liknelser som inte tillför någonting alls. I fråga nr. 9 handlar det om vad som är provokationens uppgift varvid Billgren tar exemplet med när Jesus slängde ut månglarna ur templet och att slå någon i huvudet med en tavla som föreställer ett stilleben. Att föra in aktuella konstprovokatörer som t.ex. Lars Vilks eller Anna Odell i boken är naturligtvis inget för Billgren. Det hade ju annars kunnat vara intressant att få reda på hans syn på den typen av konstprovokationer, men icke.

Jag frågar mig vem eller vilka hans bok vänder sig till. Den är skriven så att den riktar sig till unga konstnärer som funderar över sitt konstnärskap och hur man gör bra konst och blir framgångsrik. Men den unge konstnären som tillhör den målgruppen lär bara bli förvirrad av alla motsägelsefulla svar och irrelevanta liknelser och anekdoter i boken. Han/hon får inte direkt någon vägledning. De enda som torde uppskatta boken är de som tycker att konst är konstigt och att Billgren är rolig eftersom han är den enda riktiga kändisen bland svenska konstnärer.

Frågan är hur ett annars så kvalitetsinriktat förlag som Langenskiöld kan ge ut detta trams. Svaret är givet: naturligtvis för att det är Ernst Billgren. Kändisfaktorn styr. Hade Anders Widoff eller Ann Sofie Sidén skrivit detta hade inget förlag gett ut det. (Men de hade aldrig kunnat prestera något så uselt i bokform…) Med den Billgrenska metoden skulle man kunna sammanfatta det på följande sätt:

Fråga: Kan Ernst Billgren ha rätt att skriva och ge ut vad skit som helst?
Kort svar: Varför inte?
Långt svar: Javisst, så länge folk köper böcker utifrån kändisskap och inte utifrån innehållet i en bok.

Göran Ståhle (text)

Ernst Billgren: Vad är konst II (Bokförlaget Langenskiöld, 2010)

2 kommentarer på “Vad konst är… eller inte?”

  1. Hej Göran!

    Jag tror du tar Billgrens bok lite väl seriöst. Vad hade du väntat dig att finna?
    För övrigt är det många som debatterar den poänglösa frågan och Billgren driver med den på ett kul och lättsamt sätt.

  2. Kanske Göran Ståhle kan svara på det – det är ju han som författat texten. Såg f.ö. att förlaget fortsatt på samma tema med “vad är musik” etc. Så avsikten är nog mer underhållning än analys. Synd, för det är alltid kul att diskutera vad konst är, även om ingen sitter inne med den slutgiltiga sanningen. /Red.

Lämna ett svar