Från munhåla till laptop

I augusti 2004 startade konstnären Maria Kretz projektet LARM, som gick ut på att kartlägga kvinnliga ljudkonstnärer i Norden. Resultatet presenteras nu på bred front under april månad med en ljudfestival, radioprogram, boken “Från munhåla till laptop: ljud i nordisk konst”, ett internetbaserat arkiv och utställning på Kulturhuset i Stockholm. Det hela får sin officiella invigning fredagen den 13:e.

Ljudkonst kan uppstå i en munhålan som t ex Sonja Åkessons ljuddikt “Neeijj”, men under de senaste åren har användningen av olika tekniska lösningar från laptop till mobiltelefoner blivit allt vanligare. Ljudkonst handlar idag ofta om tekniskt avancerade installationer. På Kulturhuset i Stockholm kan man tom den 22 april se ett axplock av olika former av ljudinstallationer.

Anna Karin Rynander visar på plan 3 “Hommage Jackson Pollock” en installation där hon har spelade in ljudet från när hon målade en kopia av Jackson Pollock första “action painting”. Betraktaren ser en vit duk i naturlig skala av Pollocks målning, medan själva färgen finns bara som ljud, åskådaren får själv föreställa sig hur färgen kastas och droppas ut på den vita duken.

I källarplanet har konstnären Sachiko Hayasi gjort installationen “Flurry” som handlar om snö. Hayasi har samlat in minnen och berättelser, både privata och offentliga, som han sedan har omvandlat till ljud. Besökaren kan sedan försöka fånga snöliknande fläckar på en bildskärm och därmed vara interaktiv och skapa ett poetiskt tillstånd.

På Alarms hemsida kan man läsa mer om festivalen och utställningen:
http://www.larm-festival.se

/Mathias Jansson

Läs hela texten

Street Art Stockholm

Benke Carlsson ”Street Art Stockholm” (Bokförlaget Max Ström, 2007)

Street Art eller gatukonst – ibland slarvigt sammanfattad under den missvisande rubriken ”graffiti” – väcker fortfarande känslor, trots att allt numera är tillåtet om det kallas konst. Nu bör man hålla isär begreppen, för gatukonst är inte detsamma som graffiti, även om bägge sprungit ur samma urbana miljöer. Gatukonst har tagit graffitins strategier ett stycke längre, och laddat dem med ett innehåll som ofta har ett politiskt eller samhällskommenterande innehåll

Street Art är ett globalt fenomen, men det har sina lokala dialekter. Om man får tro Benke Carlsson (som under flera års tid ägnat sig åt att dokumentera gatukonst) är Stockholm en av de mest expansiva och intressanta Street Art-scenerna just nu. Och säkert är det många som rör sig i stadsrummet som tagit del av gatukonstnärernas verk, från Klisterpeters rådjur till Akays ”Förlåt”-målningar. Även rondellhundarna finner sin plats i gatukonstens brokiga värld.

Gatukonstnärernas gemensamma nämnare är viljan att ta tillbaka makten över det offentliga rummet, som gradvis och ibland omärkligt fråntagit medborgarna av privata intressen och reklam. Många gatukonstnärer arbetar därför med ett visuellt språk som närmar sig reklamen, men för det mesta försöker de hitta uttryck som just på den aktuella platsen i stadsrummet gör mest effekt. Det kan handla om att ge ett kopplingsskåp en skär näsa eller att förse härgårman-skyltar med fågelholkar.

Att agera subversivt med hjälp av konst i den moderna storstaden är inte lätt, och all gatukonst når inte de högsta kreativa höjderna. Men där konstnärerna hittat rätt anslag och lyckats etablera en omedelbar kontakt med omgivningen och de förbipasserande, där händer det saker. Akays och Klisterpeters installation ”Traffic Island”, den lilla röda stugan vid Eugeniatunnel, blev snabbt en turistattraktion och är idag förmodligen ett av Stockholms mest sedda konstverk.

ANDERS OLOFSSON

Läs hela texten

Jesper Waldersten “Här kommer jag”

Jesper Waldersten ”Här kommer jag” (Bokförlaget Max Ström, 2007)

Jesper Walderstens högst personliga teckningskonst har vi genom åren kunnat ta del av ibland annat Dagens Nyheter och andra tidskrifter. Just nu är han dessutom aktuell med en utställning på Kulturhuset i Stockholm. Det är inget att förvånas över. Hans både eleganta och groteska linjeföring, ofta i kombination med absurda textsnuttar och slagfärdiga oneliners, fångar med extrem fingertoppskänslighet vår samtida kultur. Waldersten förmår att på samma gång få en att känna avsmak och ömhet inför det inte alltid så behagliga människosläktet

Hans nya bok, ”Här kommer jag”, är inget undantag. Waldersten tycks ha låtit boken komma till genom en serie associativa infall, där alla ansatser till teman eller berättarlinjer fått stå tillbaka för den expressiva kraft som ryms i en enda linjes vandring över papperet. Det händer en hel del under avläsningen av en Walderstenteckning. Den klassiske liemannen visar sig – när blicken hejdat sig en aning – kånka på en helt vanlig trädgårdskratta, och en man som trängts upp i ett hörn har ”hängts” av hörnets lodlinje som löper nedåt bakom hans huvud

Walderstens personer lever i ett permanent ångest- och kaostillstånd, som de tappert försöker bemästra på diverse mer eller mindre fantasifulla sätt. Alltid väntar emellertid den grinande dödskallen vid vägens slut. ”Ja nu känner jag igen dig. Var har du varit hela livet?”, säger en man till Döden när denne kommer på besök. Waldersten befinner sig i absolut närhet till de senmedeltida skalderna, som med frustande livsbejakande skildrade mänsklighetens vandring mot avgrunden.

Men han saknar som sagt var inte medkänsla med sina arma offer (av vilka han själv är ett). På bokens sista blad tittar ett litet barn förskrämt upp på en vuxen man med dammsugarslangen i högsta hugg: ”Just som jag trodde mig vara klar fann jag en till”. Man vet inte om man skall skratta eller gråta

ANDERS OLOFSSON

Läs hela texten

Gamescenes en bibel för dataspel- och konstfrälsta.

Boken “Gamescenes: Art in the age of Videogames” (ed. Matteo Bittanti, 2006) är det närmaste man kan komma en bibel för den som är intresserad av kombinationen dataspel och konst. Det är en ganska unik sammanställning över området Game art. Själva definitionen och skillnaden mellan det som kallas Game Art och Art Games är lite flytande tycker jag själv, men författaren Matteo Bittanti är tydlig i sin definition om vad boken handlar om. ”Gamescenes” handlar inte om game art (små bokstäver), vilket är benämningen på den grafik som finns i dataspel, det är inte heller en bok om Art Games som är icke-kommersiella datorspel skapade i konstnärligt syfte, utan boken handlar om Game Art som är konst där dataspel spelat en avgörande roll för konstverkets utformning. Game Art kan vara konst gjord med olika dataspels banverktyg, men det kan också vara traditionella konstformer som måleri, foto eller skulptur där man använt sig av motiv från olika dataspel. Game Art kan alltså vara både digitala och analoga konstverk, även om de digitala dominerar. Game Art kan vara allt från en målning med Pac-man-motiv till olika modifikationer eller hack av ett dataspel.

Matteo Bittanti beskriver själv ”Gamescenes” som en encyklopedi över Game Art och jag är beredd att hålla med. Boken innehåller förutom en inledande essän, och en avslutande artikel om Game Aesthetics, en unik sammanställning med 35 Game Artist. Två svenskar finns representerade i förteckningen nämligen Tobias Bernstrup och Palle Torsson, några andra kända konstnärer som behandlas är JoDI och Cory Archangel..

Om man ska ge några exempel på vad Game Art är så är t ex John Paul Bichards fotografiska serie ”The White Room” ett bra exempel. Det är fotografier tagna av virtuella interiörer som konstnärer har skapat i spelet Max Payne 2. Genom att använda sig av olika program har Bichard manipulerat spelet och gjort egna interiörer som visar platser där mord nyligen har begåtts. Det enda vi som åskådare ser är blodspåren i en miljö som bär tydlig inspiration från film noir.

Alison Mealey har i serien UnrealArt skapat målningar som med hjälp av ett specialprogram målar av händelseförloppet i spelet Unreal Tournament 2004. Det blir en form av en abstrakt karta som visar spelets förlopp. Anne-Marie Schleiner m.fl däremot har skapat Velvet-strike, en spel-modifikation för det våldsamma spelet Counterstrike, bestående av ironiska graffitimålningar i spelet med anti-krigs budskap som ”War is funny!” och ”Born to kill” under ett fredsmärke.

”Gamescenes” är alltså en bok som varmt rekommenderas, den är dock svår att få tag i. Det italienska förlaget har inte lyckats få ut den på den internationella marknaden, boken finns t ex inte hos Amazon, utan enklast är att beställa den direkt från förlaget. På bokens hemsida  hittar du mer information om innehållet och förlaget: http://www.gamescenes.org/

/Mathias Jansson

Läs hela texten

First Person Builder: En intervju med konstnären Rikard Lundstedt

First Person Shooter är en beteckning som används för dataspel som spelas utifrån första person, vanligtvis krigsspel eller andra spel där man går omkring i en 3D-miljö och skjuter på människor eller monster. First Person Builder däremot är ett utställningsverktyg av konstnären Rikard Lundstedt som bygger på samma gränssnitt som first-person shooter (Quake, Unreal, Half-Life) fast istället för att skjuta monster bygger man väggar och sätter upp bilder, i  t.ex. en konsthall.

Rikard fick i uppdrag av Malmö konsthall att göra en version för ett pedagogiskt projekt där skolklasser som kom till konsthallen fick en guidad visning och en introduktion till programmet. Därefter fortsatte eleverna att arbeta med programmet i den egna skolans datorsal i samband med en fotouppgift. Vid projektets slut visades elevernas utställningar på en dator i Mellanrummet på Malmö Konsthall.

Rikard är ett bra exempel på en ny generation av konstnärer som obehindrat rör sig mellan konst- och IT-världens teknik och estetik. Han upplever inte att det finns några direkta motsättningar mellan konst- och IT-branschen utan tvärtom så menar han att: ”Det finns många konstnärer inom IT-branschen och det finns mycket IT-folk i konstbranschen.” Snarare verkar det vara ett kreativ och givande möte för bägge grupperna.

Som många i hans generation (70-talisterna) växte Rikard upp när hemdatorn gjorde sitt intåg, och hans första dator var en Vic-20, men det var egentligen först när han började på Konsthögskolan i Malmö som intresset vaknade för 3D-modeller.

-På Konsthögskolan i Malmö introducerade dataläraren mig i hur man kunde göra egna levels till 3D-spelet Half-Life. Det var då som intresset för att skapa interaktiva 3D-världar tog fart. Jag började läsa på Internet om hur man kunde “modda” half-life och andra spel. Jag gjorde några konstverk i samband med det.

Efter examen från Konsthögskolan anlitades han av K3 på Malmö Högskola och Interaktiva institutet där han undervisade och forskade utifrån sina kunskaper om bl a ”Half-life”. Det senaste projektet för Rikard är ett eget företag som arbetar med att utveckla interaktiva 3D-applikationer för bl.a. visualisering och pedagogik. Han har bland annat arbetar med olika arkitekter och haft uppdrag att skapa verktyg och en pedagogisk modell som ska användas vid planering inför utbyggnad av Fjärrvärmeverket i Hässleholm och som pedagogisk modell.

Det är inte bara grafiska 3D-miljöer som intresserar Rikard utan han har även gjort en del projekt och utställningar där han arbetat med ljud i virtuella 3D-miljöer eller ljudinstallationer i verkliga rum. På hemsidan http://www.lundstedt.biz/ hittar du mer om information Rikards projekt och konst.

/Mathias Jansson

Läs hela texten

Linjen, kroppen och berättandet – välkommen till ett samtal om teckning och teckningskonst!

Det är inne med teckning. Teckningsutställningarna avlöser varandra, det kommer ut nya böcker om teckning och svensk teckningskonst exponeras utomlands som aldrig förr, samtidigt som våra illustratörer och serietecknare befinner sig i världsklass. Vad ligger bakom detta växande intresse för teckningen som konstart? Vad erbjuder teckningen människorna i det bredbandsuppkopplade och digitaliserade samhället?

I samband med Millesgårdens teckningsutställning ”Moderna fabler” och Konstperspektivs nya temanummer om teckningskonst arrangeras ett öppet samtal om teckning och teckningskonst. Deltagare: museichef Isabella Nilsson, Konstperspektivs redaktör Anders Olofsson, konstnärerna Linnea Sjöberg, Katarina Lönnby och Nina Hemmingsson.

Tid: Lördag den 10 mars kl 14.00
Plats: Millesgården, Herserudsvägen 32, Lidingö

Ladda ner inbjudan [millesgarden.pdf] och ta med den, så bjuder vi på inträdet och ett glas vin i bistron efter samtalet!

Välkommen!

Läs hela texten

“Det skapande ögonblicket” av Christoffer Barnekow, (Bokförlaget Arena, 2006)

Känd från TV är ett uttryck som passar väl in på journalisten Christoffer Barnekow som har synts i TV- rutan i program som ”Bildjournalen” och ”Det goda samtalet”. Han verkar vara en journalist som alltid ställer de rätta frågorna och som inger förtroende hos den han intervjuar, vilket för det mesta leder till mycket intressanta intervjuer.

Under många år arbetade Barnekow med konstreportage och träffade många kreativa konstnärer. När han för något år sedan gjorde en resa genom Sverige, var det speciellt en fråga som han var intresserad av och som resulterade i boken ”Det skapande ögonblicket”. Vad händer egentligen när en idé födds, eller när ett konstverk skapas? Går det att förklara? Barnekow intervjuade ett 20-tal personer som arbetar med kreativitet och skapande i olika sammanhang för att belysa frågan och kanske få fram ett svar.

Barnekow möter bl a konstnären Nils Erik Gjerdevik i hans ateljé i Köpenhamn. Där Gjerdevik förklarar att ”Inspiration kommer alltid genom arbete.. Ju mer arbete desto större är chansen att det skapande ögonblicket infinner sig.”. Komikerparet Anders och Måns säger att de ibland tvingar fram inspirationen: ”Tvång. Man måste tvinga sig själv att bli inspirerad.” Arkitekten Gert Wingårdh däremot säger att Leonardo da Vinci är hans förebild. Da Vinci var ständigt verksam och antecknade i sina anteckningsböcker.

”Det skapande ögonblicket” är en bred bok med ett familjärt tonfall som ger intressanta inblickar i hur människor med kreativa yrken arbetar och tänker. Något universalt svar verkar det inte finnas, utan idéerna letar sig fram på många olika vägar, men det klassiska citat att kreativitet är 1% inspiration och 99% transpiration, verkar hålla sig ganska bra. Till kreativitet verkar det inte finnas några genvägar, möjligen några personliga trick för att hjälpa den på traven.

/Mathias Jansson

Läs hela texten

Skolkonstboken, (Statens Konstråd, 2006)

”Alla som minns en bild i skolan som betytt något särskilt räcker upp en hand. Alla ni andra anstränger er för att komma ihåg en.” Jag anstränger mig, försöker minnas alla de år jag tillbringat i olika skollokaler från lågstadiet till universitet. Visst något litet konstverk dyker upp i ögonvrån, men, nä, inget som har betytt något eller som jag direkt minns. Nu kan jag visserligen skylla på att konstintresset kom sent i livet, men konsten i skolan verkar å andra sidan väldigt anonym och har ofta svårt att hävda sig bland korridorernas många intryck.

Det är Johan Croneman som ställer frågan i en mycket läsvärd och inspirerande text i Statens Konstråds lilla bok ”Skolkonstboken”. Boken i sig är till ytan anspråkslös, en vit pärm med orden Skolkonstboken i gröna snedställda bokstäver, vilket gör att boken till det yttre känns lika lockande som en ödslig skolgård, men innehållet är som sagt både spännande och intressant. Jag fastnar för Cronemans text, han skriver personligt och tänkvärt om konsten i skolan, utifrån sina egna erfarenheter om skolan och reflektioner inhämtade under tre besök i skolor som arbetat med ”konstnärliga gestaltningar” i samarbete med Statens Konstråd. Croneman visar att konst i skolmiljöer är en svår nöt att knäcka, en bidragande orsak är konstens ringa betydelse som ämne i skolan och bristen på kunskap om konst bland de anställda, men han visar också att det går att lyckas med sådana här projekt genom bra samarbeten och samtal med alla berörda parter.

Sedan 1999 har Statens Konstråd deltagit i flera konstprojekt inriktade mot skolvärlden. Miljöer där barn och ungdomar vistas är ett prioriterat område för Statens Konstråd, och ett tjugotal av dessa konstprojekt finns nu representerade i ”Skolkonstboken”. För den intresserade pågår det även en utställning om konst i skolmiljö på Statens Konstråds Galleri i Stockholm.

Statens Konstråds hemsida: www.statenskonstrad.se

/Mathias Jansson

Läs hela texten

Tio konsttrender 2007

 

För nättidskriften Magasin1 har Konstperspektivs redaktör Anders Olofsson scannat konstvärlden efter trender som vi kommer att märka under 2007. De tio viktigaste av dessa är:

– Kulturhusboom
– Galleridöd på Östemalm
– Superbiennaler
– Brain drain
– Digikonst på frammarsch
– Teckningskonstens lov
– Regionernas revansch
– Performance och relationell estetik
– Fri entré på statliga museer
– Bye, bye Berlin

Läs hela trendrapporten på länken:
http://www.kultur1.nu/magasinett/start/doc.php?did=322

Läs hela texten

Visioner vid vatten: Ett konstprojekt i Östergötland

Att arbeta med konstnärlig gestaltning längs olika resvägar är ett sätt att föra ut konsten i det offentliga samtalet och möta nya besöksgrupper. Konstvägen Sju älvar är kanske det mest kända exemplet i Sverige. Längs en sträcka på 350 kilometer från Holmsund i öster till Storjola i väster finns 10 konstverk utplacerade i det norrländska landskapet. Visioner vid vatten i Östergötland bygger på samma princip. Längs en 10 mil lång sträcka av Göta Kanal har man placerat ut ett antal platsspecifika konstverk. Eva Fornåå har gjort skulpturgruppen ”Rabbit Crossing” vid Söderköping, vid Borensberg finns konstnären Jonas Hellströms lekfulla vattenskulptur ”Tjuff Tjuff”, och i sjön Roxen reser sig Kent Karlssons 9 meter höga skulptur ”Dubbelgångare” för att nämna några av de fasta konstverken som Göta kanalresenärerna möter längs vattenvägen.

De fasta konstverken var nu bara en del av projektet, som pågick under fem år. Konstutställningar och kulturevenemang utanför den traditionella konstscenens gallerier och museer var ett annat viktigt inslag. Bland annat fick 350 barn i Östergötland medverka och gestalta ”Kända och okända djur” inspirerade av Beppe Wolgers visa om okända djur. Resultatet blev runt 400 djurskulpturer som placerades ut längs Göta Kanals strandbankar och man beräknar att mellan 300 000-500 000 har tagit del av ”Visioner av vatten” på något sätt..

För den som är intresserad av mer information finns dels en sammanfattning i form av en liten A4-skrift och en hemsida www.visionervidvatten.se där du kan läsa mer om konstverken och konstnärerna.

/Mathias Jansson

Läs hela texten