Åh du ljuva konstmässa

De fysiska konstmässorna är tillbaka och vi kan återigen botanisera bland hundratals konstverk på stimmiga mässgolv. Emil Ivedal har besökt några av dem och nystar i dess principer.

I sorlet bland klirrande champagneglas gäller det att ha ögonen med sig. En Hermés-scarf fladdrar till i vimlet och en äldre man tappar fokus. Lite försynt flyttar han tillbaka blicken till sitt sällskap som skrider rakryggat mellan de märkliga objekten i de vita båsen. För visst är den förunderlig, den där samtidskonsten. I en monter ligger två kuddar av marmor kastade på golvet, i ett annat lyser färgsprakande lentikulärtryck och ovanför en dörr vakar ett isblått öga över de förbipasserande. Det finns knappt några skyltar som avslöjar något om objekten, men den initierade vet att de är signerade Håkon Anton Fagerås, Johan Bergström Hyldahl och Ulla Wiggen. Gemensamt för dem alla är att de tillhör konstens spjutspets. Vi befinner oss på konstmässa.

Scenen ovan utspelar sig i september 2021, under förhandsvisningen av Market Art Fair i Stockholm, där corona verkade vara ett lika främmande ord som prosecco. Här var det champagne som gällde när mässan spände musklerna efter att ha tvingats hålla stängt under pandemiåren.

Läs hela texten av Emil Ivedal i Konstperspektiv nr 1