Ingen kommer undan politiken

Oroande när politiker vill styra konsten

Det pågår en omvälvning i svensk politik. Nya skiljelinjer, nya allianser, andra frågor än förr. Det här kommer att märkas i kulturpolitiken också, som för Sverigedemokraterna är ett viktigt område, medan övriga partier verkar förstrött engagerade.

När jag skrev raderna ovan i ledaren till det nummer av Konstperspektiv som i dagarna landar i era brevlådor, hade Norrköpings stadsmuseum ännu inte plockat ner det pressklipp som visar Sverigedemokraternas lokala partistyrelse och som var med i utställningen Medlöperi och motstånd – nazism i Norrköping då och nu. Men det gjorde de sedan, efter att en lokal SD-ledamot protesterat.

I höstas gick det så kallade samstyret i Sölvesborg, där SD ingår, ut och sa att man stoppar inköpen av ”utmanande konst”. Kommunen har inte köpt någon konst på länge och beslutet var symboliskt, eller en form av signalpolitik (vilket annars är vad högern brukar beskylla vänstern för).

Bilden som väckte kontrovers i Norrköping kom upp igen efter någon vecka, men att politiker vill stoppa och styra museiutställningar och censurera konst är oroande. Det här är något vi inte sett på ganska länge. Politisk styrning är däremot inget nytt, det har bara skett lite subtilare förut. Alla som sökt pengar till något kulturprojekt från det offentliga vet att vissa ämnen och formuleringar ökar chansen att få ett bidrag. Och att kodorden är barn, representation, utsatta grupper, minoriteter…

Men det är ju bra och viktiga saker, ropar nu en kör av kulturarbetare!

Ja, men andra tycker annorlunda. Poängen är att när man har öppnat för ideologi, när en viss sorts innehåll blir en kvalitet i sig, så är risken överhängande att det förr eller senare är en annan ideologi som kommer på modet. Plötsligt kan politiker då hojta om att man vill ha klassisk skönhet och inte ”menskonst” och faktiskt få visst medhåll från bredare folklager.

Här krävs pedagogiska insatser, liksom en aning ödmjukhet från oss i kulturvärlden som förstår gentemot dem som känner sig främmande inför konsten.

Konst engagerar, sammanfattningsvis. Det här är förresten Konstperspektivs nya nyhetsbrev, som är tänkt att komma en gång i månaden. Här ska jag försöka kommentera händelser och debatter och tipsa om utställningar och böcker och annat som händer mellan det att tidningen kommer ut med sina fyra nummer per år, eller som bara inte får plats.

Ett annat tempo, helt enkelt. Tidningen är fortfarande huvudsaken, nyhetsbrevet är ett komplement.